Jag vet inte vad som har hänt...

Jag vet inte vad som har hänt. Jag skiter i vad som har hänt. Eller försöker i allafall. Livet som tonåring är aldrig lätt, det får man acceptera. Jag försöker bara koncentrera mig på vad som händer nu, göra det bästa av stuationen och se framåt.
Jag är ensam, och det är självvalt till en viss del. Men när folk tar mer än de ger är det dags att säga hej då. Fast man får säga det på ett schysst sätt. Folk har sagt hej då till mig på ett oschysst sätt, och dem vill jag ha tillbaka. Och nu är det dags för mig att säga hej då, och dem vill jag inte ha tillbaka.
Jag försöker att ta mig från soluppgång till solnedgång. Jag försöker att få hela processen framåt, något man inte kan göra själv. Något man inte vill göra själv. Det man måste göra är att få något som får det framåt. Som till exempel samtal hos en kurator. Det var det jag valde och det kan vara positivt men även negativt. Känslor och minnen kommer upp till ytan och man gråter, men när det väl är avklarat så är allt bara så himla skönt.
Miljöer förändras, och det betyder att personer förändras. Det säger evulotionens lagar. Det kan betyda att personer växer ifrån varandra, i bästa fall bara blir underarter som kan korsas med varandra, i värsta fall två helt olika arter som kräver olika territorium.
Jag vet inte vad som har hänt, och jag skiter i det. Men något annat måste hända. Nu.